“Everything has its secret. The Sacred Room of Blue” Art film

This work is an eco-poetic film essay about the connection between powerful plants; Indigo and Woad, the fermenting processes and our collective memories of blue and thankfulness, a caring and belonging with microbes and the colour blue in a deeper meaning. My work and poetry have a presence of the heart, I visualise blue from green for empathy, coexistence and care for living ecologies of the colour blues, which also links to the ocean blues and the moon. In the end, It's about the human (and non-human) relationships in this world. 
The work has also a spiritual and healing meaning, and the work with Indigo and Woad comes from my deep interest in plants and their healing properties and possibilities. 


"The brain expands between outer space
 and the gut and the dye vat. 

Blue, a web of light, 
energy, sound, 
and moving bodies, 
it’s not just a shade; 
it’s the breath, 
the wildness of my heart, 
the universe and back
and powerful plants

The colour vibrates with our senses 
and within our cells, it carries knowledge
inherited and the aesthetic of honour and value". 
Thank you!

(part of the text from the film)

I embrace the poetic and sensuality of embodiment, where the colour from plants of Indigo and woad is highlighted through a deeper relationships of interconnection and coexistence between different life forms, powerful plants the fibres and our collective memories of blue and gratitude’s. With my body I work with the fermentation processes of woad and indigo as a ritual, its processes of sensory perception and its communication with the environment, the bacteria in my gut and the consciousness it brings. These dye vats of microbes and its rituals connect me not only to the artisans who have done this long before me, but also to its unique engagement and uniqueness of a complex process between me, plants, fibre, fungi and bacteria meet and thrive. To a deeper and complex relationship we human have with microbes, and the interconnection of life and death.

Blue has long appealed to the colonial imagination, as it dragged European ships across the seas to mine blue pigment from Afghan rocks and to grow indigo plantations with stolen labor on stolen land, Indigo – Blue became the synthetic industry’s dye for jeans and was launched in the late 20th century as the king of natural dye. Blue is the color of Western colonialism. In my work blue takes shape as color ecology and environmental humanism? From green to Blue in the process of Indigo and woad fermentations touches all aspects of the earth. Blue is the ocean, water, sky, minerals, textiles and natural dye in a fermenting process. Blue is an entanglement of colonial material and thinking. Blue is both colonial resistance and non- colonial resistance.

“We love to contemplate blue,” Goethe wrote, “not because it advances to us, but because it draws us after it.”

As an active fermenter, I am fascinated by the relationships that arise between the microorganism and myself. The fermentation vats are like changing bodies that communicate and act as channels across time, space, colour, and life’s sacredness. They become a part of my home and interact with my bacteria, time, and life. Each vat has its own kind of spirit and reacts to any changes and the dynamics of the environment. Carefully,  I talk to and feed them. Scientifically, these fermentation vats are communities of microorganisms – bacteria, and over time these communities of bacteria are replaced by new communities. Bacterial activity fluctuates in these fermentation vats and gives all kinds of different colour clusters. Bacterial activity does not stop in these fermentation – vat, it fluctuates. The process of dyeing may die, but the vat lives on. The colour processes of fermentations takes me beyond myself and connect me with others who done this for thousands of years before me and it bring me in to spaces of new times of relationships.

@Jeanette Schäring

This film was produced in 2023 

Editor of video and sound Denis Romanovski

Svenska

Allting har en egen hemlighet. Blåeriets heliga rum

En konstnärlig film som är en eco-poetisk essä 

“Allt har sin hemlighet. The Sacred Room of blue”

Är en eko-poetisk film essä – konstverk, om kopplingen mellan jäsningsprocesser av woad och indigo och våra samlade minnen av blått och tacksamhet, omtanke och samhörighet med mikrober och blått i en djupare mening. Mitt verk och poesi har en närvaro av hjärtat, jag visualiserar blått från grönt för empati, samexistens och omsorg.

“Hjärnan expanderar mellan yttre rymden
och tarmen och färgämnet.

Blått, ett nät av ljus,
energi, ljud,
och rörliga kroppar,
det är inte bara en nyans;
det är andningen,
mitt hjärtas vildhet,
universum och tillbaka
och kraftfulla växter

Färgen vibrerar med våra sinnen
och inom våra celler bär den kunskap
nedärvd och hederns och värdets estetik”.
Tack!

(en del av texten från filmen)

Sammankoppling och samexistens mellan kraftfulla växter, färgjäsningsprocesser och våra kollektiva minnen av blått och tacksamhet, historia, våra sinnen kopplade till platsen, mystisk och nya berättelse skapas i magin.

Jag omfamnar förkroppsligandets poetiska och sensuella karaktär, där färgen från växter av indigo och woad framhävs genom ett djupare förhållande av sammankoppling och samexistens mellan olika livsformer, kraftfulla växter fibrerna och våra kollektiva minnen av blått och tacksamhet. Med min kropp arbetar jag med jäsningsprocesserna av woad och indigo som en ritual, dess processer av sensorisk perception och dess kommunikation med omgivningen, bakterierna i min tarm och det medvetande det medför. Dessa färgkyp av mikrober och dess ritualer kopplar mig inte bara till hantverkarna som har gjort detta långt före mig, utan också till  det unika engagemang i en unik komplex process mellan mig, växter, fibrer, svampar och bakterier möts och frodas. Till en djupare och komplex relation vi människor har med mikrober, kopplingen mellan liv, färg, död och kolonialism.

Vad händer när grönt blir blått och tar form som färgekologi och miljö humanism? Blått har länge tilltalat den koloniala fantasin; det släpade europeiska fartyg på 1300 talet över haven för att bryta blått pigment från afghanska klippor och odla indigo plantager med stulen arbetskraft på stulen mark, Indigo – Blått, blev syntetisk industris färgämne för jeans som lanserades i slutet av 1800-talet som kungen av naturliga färgämnen.Blått är färgen på västerländsk kolonialism.

Från grönt till blått av komplexa processer av Indigo och Woad berör alla aspekter av vår planet. Färgen blått är havet, vattnet, himlen, mineraler, jord, textilier och den biologiska processen att ta fram färg som blått.Blått är havet, vatten, himlen, mineraler, textil och färgning. Blått berör alla aspekter på jorden. Blått är en förveckling av kolonialt material.  Blått är både kolonialt motstånd och icke-kolonialt motstånd. Vi behöver skapa nya narrativs!

Färg som skapas genom jäsningsprocesser  – bakterier. Dessa processer förbinder mig med inte bara de som har gjort detta i tusentals år före mig, utan också med mina äldsta förfäder; bakterierna. Processerna för mig in i nya utrymmen och tider av relationer och tacksamhet.

Dessa jäsningskärl är som känsliga föränderliga kroppar som kommunicerar och fungerar som kanaler över tid, rum, färg, vårt känsliga ekosystem och livets hemligheter. Dessa processer blir en del av mitt hem och interagerar med mina bakterier, tid och rum. Varje kyp har sin egen typ av sinne och reagerar på alla förändringar och dynamiken i miljön och livet. Försiktigt, pratar jag och matar dem. Vetenskapligt sett är dessa jäsningskärl av kolonier – samhällen av mikroorganismer – bakterier, och med tiden ersätts dessa till nya kolonier av bakterie samhällen.